en kall västan
rullar sitt druvhagel
genom det här landets
hörselgång
bänder i kraniet

~

ett skuggfolk som fäst sina tungor
mot våra ögonglober
kommer med askkvistar
kommer i hela, torra kläder
uttrycker sitt deltagande

~

den här natten
vägrar bestämma sig
för vilka cellblock av luft
som skall stå längst fram och skallra
mot osynligt galler utanpå våra rutor

~

ett skred av
avhuggna huvuden
passerar den här platsen
för att aldrig
höras av igen

de bland oss som
berättar historier säger
att de snabbt
utstött sina gamla namn
i flykten

~

efteråt finner vi ett
gytter av tandavtryck
i grindstolpen
som präglat den med
en världsbild

en sammetsridå vattrar fram
mellan de av oss
som genast lovar följa den
som en väg vart den än bär
och de av oss
som i stället vill rycka ut stolpen
skära dess rötter med en upphettad kniv
och bära den slutgiltigt mot öster

och beslutet fattas
jag hör det inte
ser bara ett skuggverk av ridån
det delar och påverkar marken
definierar en missväxt
som sedan länge ägt rum

~

precis innan en människa vaknar
går en blå eld omsorgsfullt,
plikttroget
genom hennes ryggmärg -

det finns tecken på
släktskap
i rakt nedstigande led
till det stora fyrtornets
svepljus

det finns riktningar
ännu