Väntade,

det berättas om oss nu
att när kolbranden bröt ut
i Centralia, Pennsylvania
strövade vi redan ansiktslösa,
lade en djup tidsfrist över jorden

Hör rasslet som
ett ankare femtio famnar vitt,
femtio famnar, heta, svarta
att sjunka i, stormen -

jag såg, den är bara vind
den kan leka ännu i ditt hår
men alla andra
pressas med röken åter
ned i kolet
bränsle, starkt som nytt
pupa obtecta

Så såg jag alltid armadan
segla ihop tornskuggor
vid horisonten
kvinnomaster,
vind som blåsts ut att bågna i
klänningstyg

att lägga kikaren i jorden,
svärtan, orden -

så många atmosfärers
tryck byggs upp
när linjen inte ruckas;

bensin &
                       erövrad svett &
                                                          jag
lärde varandra förmågan
finner alltid den rundaste vägen
över dig
glider som nyanser genom

ljus &
                      färg &
                                                          Dig

Spräckt mönster i
nattfjärilens vingar, i barnens
oförställdhet
min väg som burit fram
till Dig i
skala 1:1.00 0.0  0   0 -

bakom, runtom, över mig
luften trycks undan av fladdrande väsen -

konstmuséet utplundrat,
ramar som torra kokonger när
alla bilder lever i min svärm -
 -
utom sig i mina ögon -
svart-
       kropps-
                strålning,

fossil espresso & mörk likör
pressar en
kolflöts i dig av
vapenlös tyngd & min tid för dig
cirkulär nollpunkt
                                   så kyss mig,
en gång till

       

Och längtade,

det berättas om oss nu
att när kolbranden bestämde cirklar med sin spira
i Centralia, Pennsylvania
strövade vi redan tidlöst,
lade ett vackert ansikte över jorden

det berättas om oss nu
att vi skickat drypande bud med sjölejonens käftar
att under havet ligger alla brustna altare
som ett täckande golvhölje
en perrong genom dammigt fönster
på tåget som jagar i tidens hälar:

patronband -                    - rälsar, samma sak
vinkande människor, demoner,
statyer med famnarna fulla av

brev &
                       biljetter &
                                                          kärleksdrycker

de berättar om löftet
att bara gå av vid stationer med
                       blanka ögon &
                                                          gangstervälden,

hammarslag mot städer
spände en gång en hane i dig;
jag sprang läck,
inte mer -

det slöts en grandios fred
under ett storslaget krig
genom din vaka över min mila

runt din hals
sångerna sjungna i motfas,
utsläckta vågor

du sökte, skrek efter tystnad,
när tystnaden slår ut
som en oerhörd svart lilja,
tomrum att pollinera, vet

vi är en enda kropp,
har båda samma språk -
detta är bara början

nu är ingenting
omöjligt för oss,
oavsett
föresats

Och älskade, älskade,

nytt år, ny publik
roterar redan i svängdörren
men samma hjärtats skådespel
som urtidernas gryning;

den svarta tjärnen,
blodet levrar en het sjö, ankaret

ringarna på ytan sprider nyheten
predikar
en yttre form av tvåkropparsproblemet

jag känner ringar växa
även in till kärnan,

hammarslag mot städer

hammarslag mot städer

hammarslag mot städer,
en djup                
                     tidsfrist, en hand

som varsamt lutar
kannan