Han satt så ruskigt ensam där på sin höga tron

och tänkte ut en lösning: "Jag skapar en person

att bli mitt sällskap vorden, en avbild av mig själv,

med fötterna på Jorden, vid livets egen älv.

Jag kallar honom Adam, en ståtlig mansperson

och han får gå i Eden som en slags brukspatron.

Och vips var män'skan danad i all sin elegans

men spritt språngande naken i brist på konvenans.

Så Adam gick i Eden och odlade dess mark

men där fanns ingen TV och ingen Folkets Park

Dessutom, ju, han levde i ständig celibat

men ett, tu, tre så fick han en kurvig lekkamrat!

Kamraten hette Eva, och hon såg ut som han

så när som på detaljer du själv beskriva kan.

Men dessa differenser tycks vara det som just

gav båda två en försmak av det vi kallar lust.

I Eden fanns en apel vars frukter lyste rött

och det är mycket möjligt de lyssnade förstrött

till rösten som från ovan sa: "Den frukten är tabu!"

Trots det stod äppelkaka snart på Evas festmenu.

Det början blev på slutet för parets paradis

ty den som satt på tronen blev syrak, givetvis.

Och trots att han i grunden var tolerant och god

så fann han bäst att dränka allt i en syndaflod.

Och syndafallets människor, det är ju du och jag

som icke kunde finna oss i skaparens behag

men givit oss en egen, förlåtande moral

med vilken vi kan leva i denna jämmerdal.

Att tvista om vårt ursprung är föga meningsfullt

för sanningen om livet är ju näst intill ockult

och gamle Darwin fnissar nog rätt roat i sin grav

åt upphovet till käbbel som hans forskning gav.