Det berättas om oss
att när kolbranden bröt ut
i Centralia, Pennsylvania
strövade vi redan ansiktslösa,
lade en djup tidsfrist över jorden.

Vi sökte, skrek efter tystnad,
tystnadens svarta lilja ur
hammarslagen mot städer;
slår ut alla andra med
röken åter till bränslet,
via biljetter & kärleksdrycker.

Stenkol, erövrad svett & jag
lärde varandra allt om
dig, blanka ögon & gangstervälden;
pressar en kolflöts i dig, av
fossil espresso & mörk likör

och det berättas om oss nu
att när kolbranden bestämde cirklar med sin spira
i Centralia, Pennsylvania
strövade vi redan tidlöst,
lade något vackert över jorden:

ett sprucket mönster från
nattfjärilsvingar,
våra ansikten & vägen,
skala 1 000 000:1.