I.
hur ska jag kunna se dig i ögonen när du sliter upp mina ben, mina sammansvetsade vader med nätverk av spindelnät, frågar
hur du kan göra såhär mot mig?
kan du göra såhär mot mig?
sedan ser du hur jag stirrar ner i marken drar fram madrassen och täcker över spindlarna som kryper under huden, jag raderar minnen innan du hinner säga
II.
hur
hur kan du göra såhär mot dig själv?
varför kommer du inte till mig istället?
och jag vill skrika, gråta, sparka, slå, riva sönder mitt studentfotografi för du älskar det, men det var du som inte kom till mig när jag låg och krossade mitt kranium i ett badkar, i ett badrum, för mina tinningar stank av skam och dina händer stank av sömn och uppgivenhet.
III.
jag frågar om du gett upp när du ser på mig med en tunn blick, ett glansigt lager av svett ligger över dina ögonlock när du ser ner mot våra fötter och jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska göra, när du svarar att ibland gör jag det.
IV.
när en annan låt slutar och en annan tar vid, när det går från "but the world moves on and leaves you far behind" till trents världsbild när han sjunger "if I could start again a million miles away I would keep myself I would find a way" så vänder jag ryggen till och släpper ut alla spindlar, de springer över dig och jag gråter av skammen, skammen att jag får dig att ge upp för du gav inte upp de andra men jag tror att
V.
ingen förlåter och ingen glömmer, framförallt inte jag och livet springer vidare, det rör sig framåt och jag halkar efter, väntar på något, men det kommer aldrig, jag trodde det var du men din vanmakt tar över och jag har ont i ryggen nu, jag kommer inte undan längre men ingen kan hjälpa mig och ingen ringer.
VI.
år av ett liv inom ramen av en tallrik och två bestick, inom ramen av utnyttjanden och övergrepp och inom ramen av otrohet och innan dess
VII.
innan dess var det bara tomhet.