Skall resa till Babel


Kontrollanten skjuter mig
genom vänstra handen
ett klippkort är utspritt
inuti min kropp

Jag är i Babel

Kontrollanten
gråter ättika på mitt pass,
Lilith möter
utanför flygplatsen

Hon ler så ofta, varje gång
kläcks en huggorm i min mun
slingrar ut med små stycken
av adamsäpple

Jag vet inte varför
hon ler men
hon håller i min hand
som om också jag var gjord av lera

Lilith ledsagar mig upp
högst upp i tornet,
jag lägger ifrån mig mina ögon fritt i luften
när vi bryter genom molnen. Hon talar:

- Det finns inget högre,
skall aldrig finnas
något högre,
där kan vi brinna som veken
i oljelampan världen,
minns: en femtedel av allt mänskligt
är ändå bara olja

trappstegen cirklar skelettgrepp
kring smala vita armar
som känner leran,
jag går längs en titanskruv genom pannben
finner mjuk vävnad

Högst upp, en armé av
hovmålare,
mitt porträtt målas allt hetsigare
på blanka spelkort
utan definierat värde

De har krönt mig med
narrmössa,
bjällrorna hänger över ögonen
- kortsynthetens riddare
skrattar de,
Sir Blod istället för Vatten,
jag anar de vet något
jag inte vet.

Jag måste jonglera
två bollar
inga problem
tre bollar
lika många bollar som
Jupiters månar
det är Jupiters månar

Svetten rinner i pannan, missar
Ganymedes, missar Thebe,
missar Io, Europa, de

studsar mot stengolvet, rullar
över kanten
Lilith kastar sig efter
jag står kvar, jag är toppstenen, jag är gjord av lera.