Ibland undrade jag varför de lyckliga paren inte syntes.
Varför stod det aldrig stora löpsedlar med orden:
\'Nu har de firat sin 40-åriga bröllopsdag;
Läs den underbara historien på mittuppslaget\'.

Nej.
\'Olle P har brutit med Agnes,
efter 3 1/2 månad\'.
Skvallerpressen, med Aftonbladet i spetsen, refererar.

Och jag suckade tungt över matkassarna.

Jag suckar fortfarande över matkassarna.
Men jag tackar Gud för att jag har råd med bilen.
Och jag tackar Gud för mannen som dök upp.

Nu tillhör jag en av två.
Nu tillhör jag de där lyckliga paren.
Och nu fattar jag precis.
Klart ingen skriver om det.

Hur ska någon kunna skriva om den känslan.
Den är för enkel.
Den är för ren.
Den är för hel.
Vad finns det att skriva om.

Jag glömde förstås de där berättelserna.
De där om de gamla strävsamma.
De där som dyker upp ibland.
Då de frågar;
\'Hur håller ni kärleken vid liv\'.
Som om det skulle vara svårt!

Jag hävdar bestämt;
Där kärleken bor lever man.
Och där man lever finns det inte mycket tid till annat.

Bara så att ni vet.