Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ankare på månen

jag kommer aldrig att återvända till dig för jag tycker faktiskt inte om sättet du svär på när du pratar i telefon för du skrattar alltid åt dig själv, lite, efteråt, som om du aldrig någonsin menade någonting av vad du sa och jag skalade apelsiner i en orange gryning för du ville vakna till nya dofter och de bor fortfarande där långt under mina fingeravtryck men du kommer aldrig någonsin att finnas här igen och
jag sörjer, lite för att jag tvingar mig men mest för att jag måste och jag måste
verkligen dra nu

släpp ner mitt ankare från månen din jävel, jag måste dra nu, mamma ropar på mig, kaffet kallnar, bastrumman slutar eka, jag dör snart och du du har ändå redan gått din väg

vi kan gifta oss nån annan gång

herå




Fri vers av Kim Kaj Persson
Läst 263 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-01-14 05:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kim Kaj Persson
Kim Kaj Persson