Och du spelar så stor roll
när du går förbi mig och
dina fotsteg ekar i moll
Jag ska använda dom som pulsslag
tills dom blir till aska.

Du lämnar min hud blå
jag frös ihjäl i tre dygn för att
du skulle förstå att jag ljuger
när jag håller käften.
Förväntar mig beröring
men du ignorerar min
existens och varje gång
dina tankar tar omvägar runt mig
blir jag brännbar likt papper
och du fimpar din cigarett
i mitt hjärta.

Jag har förstört min röst
tvingade ner din magi i min
strupe och band fast den i mitt bröst.
Men du är mer döv än jag är stum
och du ströp mina ljudvågor innan
de hann ta sig ut för en sista
viskning eller ett sista rop.

Och jag tänkte
att jag ville tala om för dig
hur perfekt du är när du talar
i poesi och blundar åt verkligheten
och mig.

Jag är nog ändå lite för konkret för dig.