Älskade,
Mursten var jag,
tystnad är jag,
glaskropp blir jag
inte mer
skall jag vila mot marken
som jorden runt fallna städer
tidens svarta band
runt din midja
inte mer
Jag har suttit
i tysta partier
där allt redan skjutits till
mitten för länge sedan
Jag har lagt omkull
så många händer, har väntat
en svartare giv
inte mer
Jag har hört havet sjunga
tonlöst,
jag har hört hur du har samlat snäckor
men du samlade aldrig dig själv
Zefyros och Chloris
har samlat,
burit i land dig
där jag också samlat dig
där har något bytts ut
inte mer
och där bad du mig
om något riktigt.
Så här är din blixt
din drömhyacint
här är mitt öga
dess operahus
här är din mun
här rör den sig
här är två papperslyktor
här är klorofyll
här är blodomlopp
i kanalernas djup
här är svallet av allt jag förlorat
här är dagg som ska falla i vår
här är gropar och hål
här är en väg
här är din sällsamma smärtas tröst
cellosträngen och här
här är ditt hår
här plockar jag det från min kudde
fast det aldrig ens vilat där
här är mjölkmånen och dina axlar
här bleknar de,
här är det
som de skälver,
här satsar jag allt på en sista giv
här är våning 23 och förbi
här är gränsen mot den sista natten
trots det togs det ännu ett steg
här är Concorde,
en bortglömd biljett
här är brinnande kaffe i pappmugg
här dricker du det
här är allting jag tvangs andas ut
din undran om vem som reser
här är ditt svar
här är det som är nog i sig själv som det är
inte gott genom hopp
eller löfte;
här lyfts något upp
här krossas kristall
här är sjukdomen som du dog av
och här det förbjudna spöt
här för det dig tillbaka
här är din plats
här är tomt vid min vänstra sida
här finns lite tid
här är torkad törst
här är ansikten nycklarnas ax
ditt kastanjeträd, några böcker
här är svindel
här bottnar en skål
här är given som
natten belyser,
ett spegelblått fyrtal, en suck,
här är klöver dam
sidokort
här vänds händerna upp
här är lågande kattögons färger
här är osvikligt blått
Här är tre timmar kvar
Här är precis allt
inte mer