På radion besjungs kärlek, om att lämna den man älskar. Längst gatan står en ensam man, på väg in i kraschen. Men snön döljer hans tårar, och ingen ser. Jag står på balkongen och ser allt det där, men jag kan inte låta bli att undra: vad gör du ikväll?

Det gör ont att undra, nästan värre än att veta. När jag ser stjärnorna över taken, hur vackra de än är, så vet jag att de är gjorda av sten. Det var febrigt en tid, jag vet för jag brann. Det gjorde ont tillslut, jag vet för det blev kallt. Nu vet jag inte så mycket längre, bara att det är skönt att va vid liv, en dag till......