Jag hukar mig under tätortshimlen
Ett gulaktigt dunkel utgör den nattliga fonden
Jag parerar vinterskyarnas välvda tyngd
Till synes idel välfyllda moln, stumt avvaktande

Jag står tvekande i vägvalet
Mellan enslighet och skam
Och försöker vinna tid med undanmanövrar

Jag vill inte gå hem, dit till mig själv
Hem dit, där kraven bor
Där den grå utsikten måste mötas i enslighet
Det är uppehåll men mulet

Men flykten har en bitter smak av skuld
Oron lägger sten på sten i bröstet
Och jag undrar om ovädret väntar mig
Jag bönfaller om att få undgå räkenskap