I drömmen anländer jag till en prunkande trädgård. Både solen och månen är uppe. Jag har ridit, det är torrt, mina kläder är dammiga från vägen.

Det står en stor, milt skuggande ek i trädgården. Det finns också några berberissnår, en kryddträdgård och ett litet hus; det står liksom nedknutet mot marken - av handslag av omsorg, av år som lutats som gärdslen mot andra år. Gräs växer högt, fäller sig som regn runt kaniner som rör sig ivrigt omkring, rör vid allt likt bågarna i ett blodomlopp. Man kan ana många blommor, maskar och skalbaggar, deras tysta verksamhet som en närvaro, som något som ser in sig i ens ögon och går tyst genom rum efter rum.

Det finns två brunnar i trädgården. En flicka i vit klänning sitter på kanten till den ena. Jag frågar henne:
"Varför finns här två brunnar?"
Hon ler och visar med handen mot den hon sitter på:
"Ur den här brunnen har allt vatten hämtats till allt som har vuxit i trädgården. Djuren tar av det att dricka, och leran till husets tegel har blandats med vatten från den här brunnen. Jag har själv aldrig druckit ett annat vatten än detta."
Hon tystnar en stund, låter blicken släpa över trädhorisonten, innan hon fortsätter:
"Det sägs att brunnen är mycket djup, att den avtappar en åder som grenslas av Orion. Vattnet är mycket klart och kallt och rent."
"Och den andra?"
Hon ler igen:
"I den brunnen har fåglarna namn men inte träden. Det är ur den brunnen som du kommer att behöva födas. Minns du inte?"

En upp- och nedvänd spann av emaljerat ljus firas långsamt upp ur denna andra brunn. Ett rep, ett strålknippe är fäst i handtaget, dess andra ände förlorar sig ned i djupet. När spannen stigit till min ögonhöjd plaskar det, en skälvning går genom luften.

Flickan reser sig och går till ett litet skjul som står i anslutning till huset. Hon ter sig som en eld, för luften dallrar ännu över henne. När hon kommer tillbaka har hon med sig en långskaftad spade. Ger den till mig. Jag tar emot den, möter hennes ögon med frågande blick.
"Om du vill får du gräva igen en av brunnarna", säger hon. Hon lyfter upp en gråbrun kanin och klappar den över pälsen.