Sofia,

jag vet att jag sagt, om du minns,
det är alltid något som sticker i ryggen,
alltid något som pillar på sårskorporna,
även när det känns ganska bra
men det är inte helt sant, för jag känner,
du vet, något annat trycka där också.

När alla mina broar brann ner, och jag
jag stod på en ö, inga flyktvägar, och
jag vet att du vet hur det känns, det brinner
vid hälarna och man vet inte hur man ska göra
utan att bli sönderbränd
du vet hur det känns och ja, du förstår
när jag skriker i panik och när jag
slutar andas.

Varje gång du går in på toaletten, redo att
spy ut allt du känner för att du inte
duger, inte räcker till, inte är bra nog,
(aldrig bra nog) så vill jag ta ut dina fingrar
ur din allt för sargade hals, jag ska värma dem
mellan mina och fälla ner toalettsitsen, sätta mig på den
och låta dig spy ut alla dina tårar, allt ditt självhat
på mig, jag vill och kan ta vad som helst
för dig.

Jag vet att du förstår vad jag menar,
för du svarar i telefonen, du försöker
lägga undan mina rakblad, istället för att
spy ut allt som fyller ut för mycket enligt
dina värderingar, så vill du spola ner mina
ärr, mina rakhyvlar, mina tårar
och jag vet att du vill värma mina fingrar
väva in dem med mina
också.

Vet du vad jag känner i ryggen, Sofia?
Jag känner din hand genom all eld, genom
alla nålar, knivar, spottloskor
När du försöker hålla mig borta från allt
allt som du säger att jag aldrig någonsin förtjänar.