Redan medlem?
Logga in
Hur mycket du än vrider dig så kommer klockan aldrig att stanna.klockan hoppar och jag vet inte om det är idag, imorgon, eller igår, kanske var det i somras för du brukar säga att jag lever kvar, bland knäckande grenar, fimpmärken, smutsblöta converse med sprit och nikotinsmak i munnen. Du ser på mig och ser inte samma sak som i juli 2011, du ser inte långt rött hår, glasögon eller leenden hela tiden, du ser uppsliten hud och jag ser ingenting för allting är likadant för mig, jag är inte säker på någonting längre, jag försöker andas och få bort förvridna perspektiv på ett liv jag aldrig haft medan du försöker rädda det som finns kvar av mig, under tiden funderar jag på om det finns något kvar som är värt att rädda.
Fri vers
av
FysisktMental
Läst 337 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2012-02-19 09:18 |
Nästa text
Föregående FysisktMental
Senast publicerade
Gick bort sig i mörkret Det brukar lösa sig och jag kan andas igen Jag hatar dig för att du älskade mig så mycket att du dog när jag stack Jag bombar min mage med färger men du är fortfarande inte här Du ligger i flyttkartonger och min garderob för jag är inte redo att släppa dig Though we bleed, we must push on IIII Vad som än har hänt, är allt mitt fel? And just as I'm breaking free, she hangs herself infront of me Se alla |