Genom tågfönstret verkar de inmutade hemmen
märkligt kraftlösa,
liksom avtar med avståndskvadraten
ut i mörkret.
det är hånet,

det är tjurighet;
i rälerna står varje centimeter stål
skuldra vid skuldra med sitt grannstål
och spänner ut vidderna

det är krängningar;
darrningar av arbetande
rörelse
mot kämpande kyla,
fastrotad
tigande syllar och sjungande vagnar
det är ett varmt hugg
genom odöpt granskog

kupén vet föga om avstånd.
bara tre stycken andningars rytmer
det är närhet, vila i rörelse

det är ringande klockor
det är flänsade hjul mot svetsade banor
det är verkningsgrad
timme efter timme efter avfärd
det är den yttre resan,
det är rangerbangårdar,
okänd knutpunkt

det är min

och alla andras
tystnad.