I journalen stod hon beskriven

som en bultande tvättmaskinsmotor nedsänkt
i ett mattgrönt fat med diesel

och han som engångständarens skrap, en flaska
tändvätska kombinerad
med en skiftnyckel av bejublat idegransträ

allt medan sparvar och strilande morgonljus
satt huttrande ensamma tillsammans
runt en smutsig tidning från september 1939

och i marginalen, vårdslöst skrivet med körsbärsrött:

det finns mer liv i banvallar än krängande tåg