Ryggen framför mig gungar lite lätt,
som träden i en bris

Du kliver dröjande
i spåren av din barndom
där du, bland rötterna, får näring

ur forsen, fjällen, och de mörka skogarna
under frasande norrsken,
ovan hemliga djup,
där harrar gömslas,
sorterar sig i knippen
mot björkens näver

Din skarpa blick för världen
balanserar inom dig
en svärta och en stillhet

Du är inte de välordnade tingens slav
Du ser innanför, inte utanpå

Ditt skratt är varmt
som solnedgångens glöd på tallens stam,
innan den slocknar
och delar natten med oss