blå jasmin,

stålbalkar;

vissa av oss går uteslutande till våra arbeten
som en onaturligt sträng kyla, ett Zink (och i bästa fall korall)
men vissa stöter emot dig
som avsiktligt läckande kulspets
i dagbok du föddes som

det upprepas om och om igen på tjuvlästa sidor
du sov aldrig, blundade bara svagt
för tillfällen
när du fick möjlighet att stiga upp naken kl. 4
och gå fram till fönstret

låta det öppna dig
som ett mjukt tinningshål in i rummet
repa en sträng av nyfallen aska
ur din ögonbotten
där taxiskyltar dömts resa sig, krumna som solar

                                                    färglös jasmin,

                                                    vattenbalkar;

konstruktionen:
du hade en lampa, ett vattenglas och en solkatt
i det rummet
alla tändes och släcktes
oberoende av dig och av varandra
som om du inte såg
som om du höll dem

på ett nedskalat avstånd

för mig och utvalda andra