Du lät ditt hjärta omslutas

av mörkrets kalla vingar

Din livslust blev av sjukdom

frostbeklädd



Så sakta du bleknade

glöden i dina ögon falnade

Tomheten som fyllde dina dagar

fyllde allt till slut



Metall, plast och apati

for rasande mot berget

inga bromsspår

på asfalten



Berget mot ditt liv

ditt liv mot berget

Bilen i trasor

stenen obesegrad



Döden gav dig det lugn

du så länge eftersökt

Du gjorde vad du

ansåg var din rätt



Du släckte det

som redan var slocknat

en falnad glöd

ej längre bestående



Friden ligger tyst

vid minneslunden

midsommarblommorna vittnar

om att det aldrig är för sent



alltid är för sent