Undrar om han känner samma hungrande törst i hans bröst,
jag hör av mig hela tiden,är för på, det är underligt.
Stjärnor faller,regn fryser till kristaller,
höst blir till vår.

Jag drunknar i hans ögon,
jag flyger likt en glänsande fjäril,
dansar bland rosa moln, när han nuddar min kropp,
tankar om en framtid fyller mig med hopp.

När han lämnar mitt rum vill jag skrika, stopp,
gömma mig bakom min soffa,
ångra det som gjorts.
Kasta mina vingar,de glänser inte längre.
Knuffa undan molnen,de har skiftat färg till dystert grå.

Det är tyst, allt som existerar nu är en undran,
känner han någonsin hunger och törst inuti hans varma bröst,
de stunder då han lämnar mitt hem.