Men jag skulle ju kunna göra någon så jävla lycklig. Så härlig och fin skulle jag vara. Ta på ta på ta på klappa smeka pussa vyssja fint och mjukt. Ge utrymme skulle jag göra och aldrig någonsin försöka ändra på. Bara nyfiket utforska och lära mig skulle jag göra. Kravlös men aldrig nånsin vag eller suddig i konturerna. Stark och vacker och mild men samtidigt lite vild skulle jag vara. 

Och sådär sensuell och sinnlig.

Mjuk hud har jag ju också har jag förstått. Någon skulle få ta på min kropp så mycket den ville, smeka mina ben och tycka att jag har världens vackraste knäskålar. Hela helgerna skulle vi ligga i sängen tillsammans, mellan lena lakan av sådan där fin bomullsjersey av samma sort som t-shirtar är gjorda av. 

Vi skulle rulla runt där och trassla in oss i varandra. Fnittra och skratta om vartannat och någon skulle tycka att jag är så himla rolig och charmig och vi skulle känna oss som verkliga bästisar som just skulle ut på äventyr, eller kanske att vi precis kommit tillbaka från ett, där vi hittat en magisk skatt.

Så skulle det kännas där vi låg i sängen och skrattade och brottades tills vi blev alldeles galna av åtrå och då skulle vi knulla hett och härligt. När vi sedan somnade behövde vi inte ligga ihopklistrade eftersom det blir så himla varmt och klibbigt, men våra fötter skulle klappa varandra mjukt i sömnen och ibland skulle vi vakna av ren och skär längtan och behöva älska mitt i natten. 

Och jag skulle verkligen kunna se någon så djupt in i ögonen att den förstod att jag inte såg in i ögonen utan raktrakt in i kärnan. I jaget. Och jag skulle se in i själens djup och kyssa allt det fula och smutsiga, smeka allt det onda och ändå skulle den inte bli rädd. Jag skulle få stråla så mycket kärlek som finns i min kropp och ingen av oss skulle bli det minsta rädd. 

Vi skulle aldrig vara rädda mer.