Redan medlem?
Logga in
Det knackade åter diskret på min dörr. Yttersta Dagen - och sedan?"Så knäfall, du syndiga människa och bed för ditt eviga liv!" Dessvärre, du stridbare predikant så långt når ej mitt perspektiv.
Jag gläds åt min tillvaro, här och nu och fruktar ej inför min död jag tackar försynen för att jag får bo i ett land rikt på allt, utom nöd.
Här fröjdas jag åt varje ljuv minut. Min livsbild tål ej något annat än tron på att livet är oerhört slut när hjärtat har tröttnat och stannat.
Så jag lever grundligt från dag till dag. För mig är det alldeles givet att resan är målet. Jag avstår nöjd från en plats i det eviga livet!
Bunden vers
(Rim)
av
© anakreon
Läst 289 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2012-03-22 08:43 Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående © anakreon
Senast publicerade
17/5: Limerick till Rebecka och Ruben 16/5: Limerick till Ronald och Ronny 15/5: Limerick till Sonja och Sofia 14/5: Limerick till Harald och Halvard 13/5: Limerick till Linnéa och Linn 12/5: Limerick till Lotta och Charlotta 11/5: Limerick till Märit och Märta 10/5: Limerick till Esbjörn och Styrbjörn Se alla |