O du kvinna, min siren
Vad finns att vinna, i din skönhet så ren


En man reser bortom hav, stormar och mystiska dimmor
Redo att spilla kärlekens blod med sina bara trumhinnor

Allt bara för att förse ditt land i brand
Och för att få dö med sin sista kärlek i din famn



O Du Venus beskyddare

Du forna börda ifrån ljusets änd
O tidens frossa som bärs igen

En idylls lekman söker så tyst
En vandrares öde med ögon av lyst

Bortom horrisonter lider din själ
Bortom hav, O dessa vägar av skäl


O du kvinna, min funna siren
Får mig att drömma om kärlek så ren

Vill du ta av min rustning, sköld och värja
Måste du dock lämna din sång till min ära