Judendomen är som den vise föräldern som kan allt och ser saker och ting med måtta. Men som även dömmer alldeles för fort och kan bli blind av sitt ego.

Kristendomen är som storasyskonet som vill beskydda och med rättvisa förmedla det rätta som sin förälder har lärt den. Men som även kan bli bortskämd i tron av att vara det enda barnet och på så sätt använder sin naivitet för att tillrättavisa sin familj

Islam är som lillasyskonet som med sina lysande ögon vill förändra världen och ser hur de andra i familjen lever som de glömt och på så sätt gör uppror för att tillrättavisa sin familjs misstag
Men som även den kanske sistfödde kan denna skapa ett himla spektakel för de andra och på så sätt kan det bli kaos när denna ej orkar lyssna.


(Buddism är den empatiska vännen kanske släkting som med utanförskap kan se de olika synvinklarna på problemen och lyssnar samt förmedlar känslorna dessa har inuti och reflekterar samvetet. Men eftersom denna har sin egna familj så kan dennas problem även bli lyhörda gentemot den andres och är påverkbar i kanske ibland sin likgiltighet
hinduism mfl etc återkommer jag till snart ) OBS under strikt fundering



Alla bär en visdom så stor ifrån varandra
Men liksom vi människor vilket vi har skapat Guds tro till de vi vill kalla för "Messias". Så lider de också utav hybris, glömska och missförstånd

För det finns ett psykologiskt budskap så öppen i vår historia och kommer att även göra det inför framtiden vilken tro eller vilket vi nu än väljer



Alla lär de utav varandra
Och samma "Gud" är deras skapare