Ringarna på vattnet slukar dig som eld. Stormens öga ser dig flyta upp på land. Du sopar undan spåren av ditt gamla liv, likt Columbus börjar du om på nytt. När motorvägen öppnar sig, och bilarna susar förbi, då står du ensam på vägen och känner tårarna på din kind.

Du var en annan, nån du aldrig ville bli. Fotografierna längst vägarna bleknar gult mot tidens tand. I huvudet brinner tankar som du aldrig får klarhet i. Istället för framgång, dunkar du skallen mot marken.

Du har krypit som en krympling och slickat dina sår. Du har sprängt dina gränser mot nattens tysta land. Det är mycket som skall göras, som inte blivit gjort. Det är vackert att vara sårbar, livet är att göra ont.