Hur kan jag glömma dig älskling 
hur kan jag glömma mina vänner, mina grannar 
mina läsare som tröstar mig varje dag med sina vackra ord. 
som står i detta läge av civilisation 
och betonar stort sin vänskap 
och deras respekt för de vackra orden. 


Hjärtinfarken som drabbade mig 
var som en härlig händelse trots faran, 
för den visade mig att innan jag dör är 
måtten av kärleksfröna som jag planterade 
i jorden av mina papper 
och måtten av hjärtats frö som fyller världen 
med den gröna färgen. 

hjärtinfarken har lärt mig 
att skrivandet och poesi inte bara är en promenad i månskenet 
eller blå explosioner av fyrverkeriers parti. 
Nej det är en resa mot avgrunden. 



Åhh Hjärtat 
Blundar, känner 
hur du tog mig mellan dina armar inatt 
ser hur du stod vaken hela natten bredvid min säng 
kanske för du känner att mina ord är en del av din röst 
mitt skrivande är en del av dina andetag 
en del av ditt liv.. 




Vet du 
jag vill erkänna för dig att jag blödde under en lång tid ovanför mina papper och betalade högt med min kropp 
och med min tystnad, för min längtan och min kärlek 

Men jag erkänner också att jag i min tur tog 
från dig och mina läsare en stor kärlek som ingen annan kunde ge. 
Jag var den första levande som höll sin härlighet med sina fingrar 
den första levande som såg sitt egen bröllop i direktsändning 
och inte genom efterspelade video kassetter 



Jag skriver till dig dessa ord 
från rum nummer 410 på Hjärtavdelningen 
någonstans i detta stora långa gamla fria land.. 
och jag är i ett psykologiskt tillstånd 
i ett tillstånd som är närmare 
till delirium och galenskap..? 


Sängen jag ligger på 
känns som den är kommen 
att kunna flyga iväg 
men jag är rädd att den exploderar 
av tyngden av längtan och fyller hela världen med gnistor 


Älskling 
min kärlek för dig 
var en belägring, 
djärv och egensinnig. 
var ett segel ut till sin död. .. 

men jag försökte att med dig att tala ett språk 
att skriva ditt språk 
att rita ett land 
där du och alla kvinnor 
kröntes till drottningar för livet. 
Vet du min död kommer att vara en seger 
för mina ord har redan ritat en karta av kärlek och längtan 
en karta som liknar din kropp 
som sträcker sig från dina ögon till alla kvinnors ögon 
från ditt hjärta till alla brustna hjärta 
Och ändå ... Och ändå ... 


Du... 

Du som bor i skrivandet och kärlek. 
Från dina vener till mina vener

Du.. 

du som bär bläcket i dina blodkärl 
som lever på gränsen av överlevnad 
som alltid är beväpnad med hjärtats puls och min penna 


Älskling jag skriver inte för att dina ögon ska tåras 
jag skriver för att jag älskar dig 
jag skriver för att jag är som så, 
precis som fåglarna kvittrar. 
Jag skriver som en vit mås som svävar lätt med glädje 
över ytan på andra sidan, 
för att välkomna vinden som bär med sig vågorna. 

Jag skriver så som sucken av ditt hjärta 
jag skriver för att jag skulle dö och för att jag fortfarande är vid liv 
jag skriver för att jag inte känner något annat sätt att kommunicera, 
för att jag inte har någon annan pistol än mitt alfabet , 
för att öppna eld mot en säker död. 



Älskling, 
om jag får andas din luft igen 
och om jag får lämna detta rum levande ska jag tacka dig. 
För att få bli din stora kärlek är det som ger mig chansen att leva igen.