pappa,
jag brukade titta på slitna fotografier av dig
fantisera om dig,
ditt korpsvarta hår, dina stora händer, ditt breda leende
mamma berättade om hur ni träffades
mamma hade suttit på ett café i Paris
och du hade gått förbi henne flera gånger
bara för att få se henne en gång till
tillslut vågade ni möta varandras blick
för en sekund
och där tog allting sin början

pappa gick fram till hennes bord,
frågade om han fick sätta sig ner
hon log ett svagt leende
trots att hon var deprimerad
kände hon sig uppspelt
för första gången på månader

pappa frågade hur hon mådde
och hon svarade att hon var deprimerad,
inte som man brukar svara till främlingar

han log och bjöd henne på en cigarett
innan han sa att han också var deprimerad

och detta var alltså hur de fann varandra
trevandes i mörkret
en varm julidag


Pappa
jag vet inte var du är nu
eller vad du gör

men jag hoppas att du tänker på mig
och att du lever

det var sommaren för tre år sen
jag träffade dig för första gången
jag var sexton då
och skör som en kvist

jag minns att vi stod
och tittade ut genom fönstret
när du bröt ihop
och försökte förklara
alla de förlorade åren
du grät så mycket att du inte kunde prata
jag tror att det krossade mitt hjärta

sen visade du ett par stövlar
som du hade köpt på auktion
för över tiotusen kronor
och förklarade att
det fanns en tid när du var mer
än resterna av en stor man

hur lagar man en pappa?
hur skall jag säga
att jag har tänkt på honom
varje dag i hela mitt liv
och undrat hur han såg ut

att jag har önskat mig att få träffa honom
varje gång jag blåst ut ljus på en tårta
varje gång jag slängt mynt i fontäner

hur förklarar jag
att jag hade behövt honom,
när jag ville bli överbeskyddad, omhuldad, utskälld
alla de där gångerna jag gick ut i kort kjol och klackar
när jag inte kom hem om nätterna
och ingen undrade var jag var

jag försökte laga så många trasiga killar, pappa
att jag har tappat räkningen
och allt detta gjorde jag för att jag älskade dig
jag älskade mig trasig