Mjukt kommer gryingen lyfter
bort mörkrets spindelgråa flor,
i inkilande ljus spricker alla spöken,
ett jag som nyss röt så vilt uti sin bur,
monstren krymper allting dunstar bort,
drömmande på rygg i pelarsal
i den grönaste mossa där dom
ljusaste dagarna bo,
inga block av sten.
bara gula furor
som bär upp himmelen,
flyta uppåt genom livsdörren
ut i ett stillhetens hav med
fågelsång,
stänk av sol i kronorna
strödda av en gudahand
bland livsgåtor,
känner mel lycklig hela mitt jag
drunknar i alla dofter månar
som leende gula blommor
i ett kaos där livet med alla sina färger
alltid stiger
fram som den evige vinnaren
över döden.