Dimslöjor äter sig genom luften, vindar ger sig ton i den döda och ihåliga lönnen.

Dagen vänder sig självt ut och in, här är platsen för de som har tappat tron på drömmen.

Där vatten är lika tjock som olja, där solljus inte blir mer än en beige soppa.

Där pupillerna sväller tills de brister, där skuggorna bara växer, går inte att stoppa.

Där andetag smakar kol där tungan känns som glöd och där din andedräkt ännu osar av lögnen.



Den världen är här i mig, sa pojken som vuxit fast i den döda och ihåliga lönnen.