EN MÔRE I MAJ

Jak gekk i parken
e tidi môre
i soluppgången
å i rengdrôppsdis
Dä glittrade som utå
gull å selver
dä va som gekk jak
i paradis

Dä dôfta gôtt
ifrå björkeblana
å ifrå hägga
å ifrå suren.
Dä dröste blommebla
frå körsbärsträa'
män nu-utspråkken
va applagren.

Å fåggla sjongde
som rent besatta
som di brukar
i môrnadis.
Män duvera
di kuttra lågmält,
tätt tesammens,
som i kurtis.

Å på marka'
blann fkolårslöva
där luste driver
av sippor små.
Å i valemä
blann di många vite'
luste åkk nôra
elet blå.

Dä va en môre
jak sent sa' glömma
för jak tökkte
på nöjet vis
Att jak i denne
fine môre
fått vandra kring
i ett paradis.

Ingvar Björkdahl
Mariestad