går med henne i en snöig allé
hennes röda kappa lyser mot hennes vita hud
och det är som det brukade vara på vardagarna förr
när livet jublade i våra hjärtan
vi ställer oss framför ett träd
plötsligt blir allting mer stilla
ett askregn faller

min mamma ger mig nya ögon
gråskalorna justeras

konturer framträder
ett vitt ljus leder mina händer
till att finna den perfekta ljusstyrkan
den perfekta balansen i bilden
skönhetsrus