Frestelsens tunga du ord urgröpt ifrån denna jord
Kött och blod vandrar du livet fram, hit och dit så som ett hungrigt lamm

Vem vet om ej hur länge din existens krälar dig fram
Tillbaka till din trolovande gudinnas så trånandes famn


Låt dig ej rädslas du varelse med gråtandes hymn
Förintelsen är livets födelse och jordens rymd

För intill intets ekon är döden ej din enda vän
Låt dig lära att återkommande är att ses igen






Ps. Som solar dör ibland stjärnorna
Ser vi vackra ting flyta