Likt en sval olycka
i korsningen mellan gatan utanför
och din slingrande
kroppspulsåder

har natten börjat uppstå
tecknar sig som ett grafiskt mönster
framträder i
snigelskalens ränder

i vänster förmak sitter själen
se den omgärdad av palmer
som monokromatiskt delar upp
ljuset
sorterar undan sådant
som gör sig bättre hejdat

i bladens mörka partier
hör du något
nyfiket frigöras
ur ett omärkligt livslångt hölster

det minner dig om
koreografin av gröna blixtar
mellan locken på dina ögon
och ditt själstillstånd
som utgör förebådelsen
och vinddraget,

det första slaget och en klunk av dess vatten