jag har blandat mina färger i en burk
lagrat dom på det mest gedigna av fat
nyanserna ska vara synonymer till mitt inre
brett där ute i den verklighet vi andas och ser
jag häller ut mig själv för era ögon att skåda
exponerar allt mitt värde i en attack
endast en blixt på den mörka himlen är min
den är stor men inte störst
ni som känner mig ska se att det är jag
ni som inte känner mig ska minnas denna dag
då någons persona fick sin röst hörd
av en majoritet föga trolig
det är inte min pensel som drar ut färgtonerna
det är jag som dras ut för människans åskådning
som blir någon annans konstverk
det är mina färger som skär sig

på den duk mina förfäder en gång spände