Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

bortom allt som var

men mestadels
är jag nog bara ett tomt hål

mellanrum och väggar
av grå hud, en holk utan fåglar

känslostormar försöker nå mig
ändå är jag intet,
en tomhet så fylld
av ett ingenting - så mustigt
så överrumplande

genom svärta,
genom allt
som var livet





Fri vers av aspiration
Läst 273 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2012-06-23 22:24



Bookmark and Share

    Loffe
Melankoli är inte särskilt vackert. Men du lyckas med konststycket att förena känsla med utförande och tjusa en simpel rimsmidare som jag som annars sällan mäktar med den här sortens dikter. Kanske har styckets längd betydelse, eftersom det förmedlar känslan utan att tråka ut. Den stil som du använder tenderar ibland att ta död på den egna föreställningen genom alldeles för långa dikter. Du ska ha en eloge.

Tack för läsningen!
2012-06-25

    ej medlem längre
Tomhet så fylld
av ingenting
är kanske någonting
trots allt?

Fint beskrivet!
2012-06-25

  ULJO
Vedmodsvacker poesi i verkligheten
2012-06-23

  Sanningsägaren VIP
ontvackra ord
och ja, det där dånuet gör förbannat ont i sin onåbarhet
2012-06-23

  arcoiris
Träffsäkert och så målande!
Åh Alice, du ska veta att jag känner igen mig! Förra året var jag precis där, en lång period. I mitt livs kris.
Men jag lovar, lovar, lovar dig att det kommer att försvinna om du bara accepterar känslan (dvs "icke"-känslan/tomheten/likgiltigheten/apatin) och försöker få ett svar på vad den bottnar i.
2012-06-23

  träsnidaren
Du målar så fint med orden att det verkligen känns i hjärtat att läsa. Mycket fint!
2012-06-23
  > Nästa text
< Föregående

aspiration
aspiration