Nere vid hamnen, med fickor tunga att bära. Jag minns en tid då allting var lätt, och gatorna var fulla av liv.

Mina skor och kläder känns tunga ibland, och jag sjunker sakta ner. Men man måste genom romans och helvete innan man kan leva.

Inom mig finns känslan som gör det värt att bränna ut allt och bara fortsätta, och aldrig stanna upp. Känslan som är starkare än en rakets explosion.