jag ägde en gång
tiotusentrehundratvå träd
varav två var slagna av blixten
långa ärr längs stammen
svartbränt kol

bland nyplanterade ekar
begravde jag en hund
djupt nog för att hålla
räv och annat borta
tänkte ett tag att jag var
kvinna stark nog
att gräva en grav

en natt kom ovädret
tung och gravid
låg jag där rädd

så ovetandes om
att allt skulle förändras