Han kom ihåg mig.

Jag träffade honom när Napa fortfarande var dött, när det inte var mycket folk alls på gatorna och när endast ett fåtal klubbar höll öppna. Han sa att han tyckte att jag var vacker och jag log. Jag log så det gjorde ont när han förklarade att han såg en gnista i mina ögon, för jag trodde den var borta.
'Your eyes are glimmening' och jag skrattade, så som jag gjorde förr. Utan vassa kanter, bara porlande och lyckligt, ända från insidan.

Och han kom ihåg mig. Två månader senare och gatorna var fullpackade och varenda klubb var öppen. Musik och blinkande ljus, fyllekajor och snubblande fötter. Jag vågade nästan inte möta hans blick men han sken upp när han kände igen mig. Kramade mig hårt, och frågade varför jag inte ringt. Han kom ihåg mig.


Han kom ihåg mig.

Jag trodde inte att jag var någon man kom ihåg längre.