när du ständigt står utanför mitt hjärtas dörr

och knackar på

ständigt skrikandes igenom brevinkastet ett litet Hallå

Hallå!

Och då du är helt omöjlig att undgå


Hur skulle jag kunna glömma bort dig, efter allt det som vi två

tillsammans har fått utstå igenom livet

Alla dessa prövningar

Alla dessa gånger som vi två inte har kunnat ta

någonting för givet

Men vad som än har hänt så har ju vi ändå alltid till sist

synkroniserats oss med varann

och fortsatt att kämpa på

För inte en chans att någon av oss skulle låta

den andra av oss få anledningen

att säga ett riktigt litet Hej då!

Låta den ena av oss få vinna eller få förlora

Nä, för vi fungerar ju inte så

Så det bästa med oss är ju ändå att varken du och jag längre

kan vara utan varann

För vi vet ju redan om innerst inne att vi inte någon annan

bättre kan få

För de som vi skulle kunna tänkas bli tillsammans med

är ju redan utom räckhåll för oss

och går numera ändå inte att nås


Så det som jag blir lite förundrad över och har lite svårt att förstå

är när du kommer med en sådan konstig fråga

mitt lilla hjärta

Så som att du undrar om jag någonsin kommer att

glömma bort dig...

Ken Cassel
23/7-2012