Jag finns inte här och alla ser
när jag går vägen hem till det där
andra
som ligger där hemma var.
Timmar tryckta under ljusa sommarnätter
där jag viker lakan med
en helt annan doft,
av helt andra bitar,
bland ett helt annat någon annanstans.
Och jag bäddar ner dagar
i en allt för ny säng
med allt för gamla sömmar,
i ett allt för samma rum.
Jag har alltid funnits här men alla vet,
att jag dragit bort mitt namn från denna stad
som ett plåster över halvläkta sår
och jag låser stängda dörrar
där jag har sparat mina minnen
i spruckna burkar med formalin.