Mina osynliga ärr
När jag går runt
Tänker
Lider
Plågas
Av tankarna
På dig
Om dig
Allt runtomkring
När tårarna
Inte vill
Bara smärtan
Finns där
Trycker
Bryter ner
Det är då
Endast då
Jag plågar mig
Med ord
Tankar
Gråt
Alla annan smärta
Som går att finna
Allt för att dränka
Den egentliga
Smärtan
Bara ny smärta
Kan få mig att glömma
Den gamla
Det finns inga ärr
På min kropp
Som vittnar
Om min smärta
Bara inre
Som endast jag själv
Kan se
och känna
Det kunde ha funnits
Synligare ärr
Hade jag inte
Varit så förbannat
Rädd för smärta
(inte inre
den är jag van vid
utan yttre)
Då hade nog
Ärren
Av mina försök
Att dölja smärtan
Varit synliga
För fler
Men nu
Kan jag gömma
Ärren
Smärtan
Gråten
Jag kan bära min mask
När den behövs
Så dom inte blir oroliga
Eller rädda
Så bara jag
kan se
känna
Smärtan