... att om jag fortsätter
förneka vad jag känner för dig ...

... så kommer du
smeka
och
leka med dig
inför mig ...

... intill dess
att jag 
vare sig kan eller vill
låta bli att 
visa dig hur innerligt
passionerat förälskad
jag är i dig ...

Minns även att
jag efteråt
viskade i ditt öra
att jag älskar dig

och så ock
vad mitt förnekande
får dig att göra
för att mig förföra ...

Saknar dig
eller kanske än mer
själva konceptet
som var dig

då för mig ...

Den lilla detalj
i helheten
jag så hett längtar till
igen och igen och igen

Tillsammans med den
som är ämnad för mig

Du fattas mig!

Och du ...
- du får gärna förföra mig så
även om jag ej kan eller vill förneka
det jag vet att jag kommer att
känna så innerligt
förälskat passionerat
såväl för som med dig ...

... Ty eftersom jag
så ock är ämnad för dig

vore det ren idioti
att ej berätta för dig
och låta dig känna
hur mycket jag älskar dig
och så ock vill få älska
tillsammans med dig

gränslöst
ohämmat
innerligt mycket
tills du kommer
så där oändligt mycket
tillsammans med mig
allt emedan jag kysser dig

igen och igen och igen

intill bortom evigheten ...