Din kopp står på köksbänken,
den som du tog hit för att äta din eviga youghurt ur.
Och dricka ditt te ur efteråt.

Och när jag såg den, alldeles nyss,
kände jag din närvaro så påtagligt
att det sved till när jag plötsligt mindes
att du inte kommer att röra vid den förrän i morgon igen.

Med dina händer,
som jag för evigt älskar.