Du hann så väldigt litet
av allt du borde gjort.
Det mesta blev så slitet
och såret växte stort.
Det var som allt var brunnet
och du var ett med askan.
Ditt sista ljus försvunnet;
Du såg det djupt i flaskan.

Du ville nå det höga
men föll i mörka djup.
Nu hjälper klent och föga
ett segel på din slup.
För du har seglat vida
på detta öde havet.
Och mörkret vid din sida
i dina glas begravet.