Jag vandrar på väg
mellan sommar och höst,
det falnar allt mer
utmed vägen.
Men allt det vackra
som sommaren gav,
fyller mitt sinne
med välbehag,
som en sällsam saga
och sägen.

Jag vandrar på väg
mellan sommar och höst,
mina steg blir trötta
och tunga.
Men hösten har också
sina behag,
så, såväl i solsken
som gråtung dag,
min sensommarsång
jag vill sjunga.

Ingvar Björkdahl
Mariestad