Jag måste dig. Jag är natt och storm och bränder, allting stort för dig, det vilar blankt och stadigt i mitt bröst. Jag behöver dig. Stanna en stund, sätt dig här bredvid, luta ditt huvud i min famn. Jag skall hålla dig som man håller ett skrämt och litet djur, eller kanske så som man famnar en bitande, klösande best; jag låter dig välja.
Jag lovar att inte bli den jag tror att du vill att jag skall vara. Jag lovar aldrig någonting, men detta: Jag skall inte göra allt för att du skall älska mig, jag skall göra allt för att jag älskar dig.
Alltför länge trodde jag att jag måste kämpa för att behålla dig. Jag vet nu att det är kampen som gör dig obekväm och skrämmer. Jag vet att jag skall vara lugn och bära detta. Att allting någon natt skall bli helt och lagat under din maskroslampa och med fönstret öppet. Bara jag väntar.
Åh, så jag vill låta dig läsa detta. Åh, så jag inte får låta dig läsa detta.
Först när allt redan är förlorat.