Min vilja, mitt testamente. Jens Holmberg 14;e september.

Detta är min vilja;

Efter att jag har gått ur tiden skall följande delas upp inom familjen.
Mina instrument, som jag har så noggrannt vårdat och skött om.
Det som är därefter något av värde skall ni eftervarande bestämma om det är något som ska sparas eller säljas. Men!
Ta hand om en sak speciellt, det är nämligen brevsvärdet.
Detta föremål har jag fått ifrån min mormor och morfar. Det betyder mycket för mig, föremålet kom ifrån deras vitrinskåp. Jag minns än idag hur jag stod på tå och tittade in i genom glasfönstren och såg gamla sedlar, koppargryttor, bläckhorn och ett brevsvärd. Allt var så vackert uppställt! Det var som att titta in i en affär, fast man var hemma.
Jag minns hur jag tog ut svärdet och kände på det med andakt. Höll det i min hand och kände dens tyngd. I fantasin var det ett riktigt svärd med tyngd och längd, detta var ju enbart till för att öppna brev med. Det var magiskt att hålla i det.
Tyvärr klumpig som jag var, tappade jag svärdet i marken och det gick i två bitar. Mitt hjärta sjönk och jag fick den där känslan i magen av att jag hade gjort fel. Att allt var mitt fel, det knöt sig. Det kändes som alla i hela världen tittade på mig och jag skämdes. Det var enormt jobbigt, fast vi bara var hos mormor och morfar med min familj kände jag hur det sög till i magen. Dumma mig, klumpiga mig!
En sådan stor ångest. Jag hade tappat mitt hjärta i marken, det blev fler bitar än två.

Så, nu när ni har läst och förstår min historia hopppas jag att ni tar god hand om min kära ägodel. Låt ingen tappa den i golvet som jag en gång gjorde.

Jens