I ett ljus fyllt av mörker
Spår i den djupa snön
Ett rop ur det fögånga
Som lockar på dej,
som näcken


Naken, själv och ensam
Viskningar från de älskandes sorg
Bland minnen som vägrar svikta
I gatulampans varma sken


Tanken att engång ha varigt
Att kännt värmen från din hud

Gör snön så mycket kallare.