Ge mig vingar i natten som dödliga blomsterängar av stormhatt,
En hetta pressar mig ned bland ökensand av förruttnad frukt och kött.
Krälande maskar inuti och utanför, äter, äter, äter och förtär.
Slingrande vilddjur framför mina ögon, ett hav av myller.

Rispande viskningar bland skuggor och krossat ben.
Här blundar jag brinnande av flammans puls
Krokar i mitt skinn sliter ut mitt infekterade blod,
Det luktar ruttet, koagulerad batterisyra i en ödesdans.

Himlen är svart av ljus. Försvinn! Brinn upp till aska och stoft!
Asfalt leder in i min förkolnade hjärna. Tankarna är dränkta av eld.
Dansa som bestar, försvinna i varandra. Under skinnet och bort.
Låt de dödliga kräla bland maskarna. Låt oss kräla för alltid.